För det första så är jag förtjust i den amerikanska stilen - men med måtta tack! Tillbakalutat och lite längre tömmar. Framför allt för att jag tycker det är snyggt, ingenting annat. Jag själv skulle aldrig kunna köra så, för det känns inte som om jag skulle klara av det. Sen kör jag inte så mycket lopp heller, men det spelar ingen roll! Jag har kört "jänkarvagn" en gång, och vi behöver ju inte tala så mycket om hur det gick den gången..

Man ska köra så att man känner sig trygg, säker och får bra självförtroende (smittar av sig på hästen). Inte för att man ska se lite småhäftig ut eller något i den stilen. Det kunde också ha slutat illa en gång på Åby för några år sedan med en häst från stallet. Inga namn nämnda, men det spelar ingen roll. Man lär sig på sina misstag och jag är definitivt ingen stjärna i sulkyn.

Loppstil är en annan punkt som jag skulle vilja ta upp. Alltså hur man som kusk agerar under själva löpkörningen. Offensiv, passiv, stänkrädd eller sargkusk. Det finns ju för- och nackdelar med alla sätt så klart, men i längden så vinner man oftast på att vara passiv tycker jag. Kanske är det inget positivt i att vara sargkusk varenda gång, men det är ju ett flertal faktorer som spelar stor roll. Det är näst intill omöjligt att avgöra vilken taktik som i regel är bäst. Som lärlingskusk så kan jag ju ändå säga att en invändig resa ofta lönar sig till slut, men kuskarna blir bättre och bättre!

Nu låter det ju som om att jag ska bli värstaproffskusken här. Det är inte lika lätt i stridens hetta och kanske är det just detta som gör mig till en snäpet sämre kusk, jag tänker inte tillräckligt snabbt. Jag menar det här blogginlägget kan jag ju hålla på med i flera timmar om jag nu skulle vilja..