Idag lämnde en fin vän mig för nya äventyr hos en grön tränare och hans sambo. Verdi Sund och världens största, men också världens snällaste kille som kämpat med sina sköra ben hela livet. Han har gått sönder flera gånger, men har alltid kommit tillbaka och nu har han hunnit bli nio år. Han kämpar vidare och det kommer bli lite tomt utan honom! Självklart lindade jag honom i gröna bandage. Och han åkte i en grön/rosa grimma. Såklart.

På tal om bandage och grimmor.. Det finns något som kan irritera mig som hästskötare lite grann. För mig så är det självklart att hästen ska glänsa när den tävlar. Frisserad, genomborstad, flätad osv. Hästen ska ha rena, schyssta grejer på sig. Jag tycker att det är mitt ansvar som hästskötare att se till så att spelarna får se hästen från sin bästa sida. Vem vill spela på en häst som springer runt med olika färger på hela utrustningen eller inte är frisserad i öronen. Inte okej i mina ögon. Kanske är det en tjejgrej, jag vet inte. Eller så vet jag det..

För att orka med den här livsstilen så måste man ibland ut på annat galej. Under kvällen har jag varit på en skolpjäs och jag skrattade jäkligt mycket. Är det något jag ibland kan bli lite rädd för så är det att bli insnöad. Bli helt fast i sitt yrke och inte se någonting annat. Tror att man ska bli less ibland när det inte händer så mycket runt omkring, eller när man inte orkar efter en travfylld vecka. Men det vackra är ju att man aldrig gör det. Ledsnar alltså.